Igår började jag se ljuset i att få börja på ett nytt arbete. Jag tog fram alla uppgifter som skulle vara klara innan jag började på I.L.A men fick till min förskräckelse se att jag hade tiotals tenter ogjorda, och började göra dem så snabbt som möjligt. Idag hade jag kommit ganska långt med tentandet även om vissa texter och tenter var ofattbara. Jag konstaterade för mig själv att NEJ, JAG KAN INTE, JAG FÖRSTÅR INTE HÄLFTEN AV VAD DE FÖRSÖKER LÄRA MIG. Så jag bestämde mig för att strunta i allt. Skickade ett sms till dem att jag inte kommer på jobb imorgon. I efterhand av beslutet frågade jag min man om han var sur på mig för att jag tagit detta beslut, och han svarade med ett simpelt "JA". HAN var övertygad om att jag nog skulle klara det, och han försökte hälpa och peppa mig, men i onödan. Jag hade sett texterna och läst dem noga i flera timmar, men jag hade förstått redan då att jag var inne på alldeles för djupt vatten. Att byta branch så här bara är fanimej inte lätt.

Så jag sökte igen på mol.fi efter nya arbeten. Lade in några ansökningar och blundade. Fullproppad med sömnmedicin och ångestpiller somnade jag i min säng. Ångesten gick inte att få bort. Jag blundade hårdare. sömnen kom nästan direkt.

Jag önskar att jag var glad och lycklig igen.